Solokvist

I förmiddags körde vi Maja till farmor och farfar i Bålsta. Henke skall på konsert ikväll och kolla på Kent, så för att Maja skall få det lite roligare och för säkerhets skull, så fick hon åka dit. Vi visste ju inte riktigt hur jag skulle må. Och jag är ju inte riktigt 100% ig, så hon har det mycket bättre hos fammon och faffan.

När vi lämnat av Maja i Bålsta så åkte vi en snabbis till IKEA, för att beställa en säng åt Maja. Det fanns knappt en enda parkeringsplats på hela IKEA parkeringen och varuhuset var tjockt med människor, så vi gjorde bara det vi skulle och åkte sen hem. Jag blev helt snurrig av att gå där. Hua.

Nu skall jag lägga mig i soffan och lyssna på ljudbok och ikväll blir det Melodifestival och cola light för min del.

Hemgång

Skrevs ut från sjukhuset och tog mig hem.
Kände mig förhållandevis fräsch idag, så jag ringde Rose och frågade om vi skulle äta lunch ihop.
Hon hämtade upp mig och så åkte vil till Kista. Jenny mötte upp oss där.
Vi tittade lite i affärer, tog en lunch och fika. Mysigt att träffa tjejerna.
Jag är ju som sagt blind på ett öga och är väldigt vinglig och har svårt med balansen.
Så jag gick in i folk exakt hela tiden, höll på att rama en stackars rullstolsbunden kvinna, gick in i hyllor och var allmänt förvirrad, man blir helt ching chong av att bara ha ett öga. Hemskt.

På vägen hem från Kista, så stannade vi till på Percys kött. Jag slog till på en lammytterfile, som vi brassade till på kvällen. Underbart god middag.

Operation

Skrevs in på onsdagen.
Åkte hem och sov på onsdagskvällen.
Gick upp 04:30 på torsdagen.
GJorde mig iordning.
Tog upp Maja.

Åkte sen in mot sjukhuset. Henke släppte av mig utanför St:Eriks huvudentre i ottan.
Sjuksköterskan Anders tog emot mig.
Fick en säng i korridoren, fullt på alla rum. Min vanliga tur.
Klä på dig nattlinnet som ligger på sängen och lås in dina kläder och väskor i skåpet och kryp ner i sängen, i korridoren. Gärna det. Kändes lite naket och stå i ett genomskinligt nattlinne mitt i en sjuhuskorridor.

Sen kom Anders igen och skulle sätta en kanyl till droppet i mig. När jag såg ut som en levande Dart-tavla, så gav han upp. Då skall man veta innan, att jag har världens finaste åder i mitt högra armveck, som det fornligen står, Stick mig här snälla på, men icke sa nicke. Han stack mig i ett osynligt kärl mitt på underarmen, QUE??, och sen när han skulle skölja med koksalt, så formligen vrålade jag rätt ut, Anders hade lyckats sticka ut nålen genom kärlet ut i kroppen. Nytt försök på höger hand...jag ställer mig frågan, är han helt väck? Pröva mitt högra armveck, så lyckas du direkt, nääe. Han gav upp efter ett gäng försök. Sa bara: -Någon anan får fixa det här. Ta de här tabletterna, det är lugnande piller inför operationen. EEEhhh..kunde jag inte fått dessa innan han gjorde mig till dart-tavla? Sen gav han mig ögondroppar som skulle förstora pupillen.

Jag tog de lugnande pillrena och de gjorde susen. Kändes som om jag fick en mildare fylla i kroppen. Härligt.
Sen kom två sköterskor och tog ned mig några våningar med säng och allt, mot operation.
På med tjusig op. mössa, in på själva op. avdelningen, in i ett rum, byta säng, till en som var smal som en planka och stenhård. Vänta bara sa sköterskan, när sängen värms upp av din kroppsvärme, så formar den sig efter din kropp som en varm gele. Mycket riktigt, behagligt som sjutton. Kudde under knäna, en tunn liten lakansfilt lades på mig och blåstes upp med varm luft, som att vara i himlen.

Sen kom narkossköterskorna, satte en kanyl i armen, perfekt direkt. Dock i vänster arm. Hon var proffsig i alla fall.
Sen en syrgasmask över näsa och mun, sen kom det ljuvliga serumet i kanylen, sen var det Hej då världen för en stund. Det där ögonblicket är så härligt, när allt bara försvinner.

Sen vaknade jag upp och det kändes som att jag sprungit ett maraton. En aningens bakis och låg i frammåtstupat sidoläge på vänster sida och skulle så ligga i 1½ dygn. Jag låg på uppvaket och fick morfin nu och då. Sen upp på avdelningen igen. Sov till och från i några timmar. Sen kom någon snäll en med te och mackor. Då hade jag inte ätit på över 12 timmar. Tack gode gud för dessa mackor.
Ögat värkte hela tiden. Jag fick alvedon och dexoferm om vartannat i ett dygn. Och kroppen var helt ur funktion av att ligga på samma sida hela tiden. Jag fick typ liggsår och kramp i olika kroppsdelar om vartannat. Ett tufft dygn.
Vi låg 4 halvblinda människor i samma rum, det snarkades och fixades hela natten. Hua. Jag fick tom en insomningstablett som inte fungerade, så jag låg vaken nästan hela natten och lyssnade på ljudbok.

Operationen gick till så här:
De borrade upp 3 hål 5 mm från irisen. I det ena hålet körde de in fiberoptik och lös upp ögat. I det andra hålet körde de in "städmaskinen" och i det tredje hålet sköljde de med vatten i, ut och in liksom. Sen sydde de ihop dessa 3 hål med 3 stygn, som nu ligger och skaver så jag blir tokig. Ni vet, när man har fått något osynligt litet skräp, eller en ögonfrans i ögat, så kan man ju bli tokig. Sen fyllde de ögat med en gas, som skall hålla hornhinnan på plats, därav det där frammåtstupade sidoläget. Denna gas gör mig helt blind just nu, jag ser ingenting på höger öga. Gasen kommer sjunka undan om dag för dag och jag kommer ha min syn tillbaka inom 2-3 veckor. När gasen är på mitten av ögat, så kommer jag börja se, men dock bara halva synfältet, märkligt...

Efter den sömnlösa natten, så skrevs jag ut under förmiddagen. Fick sjukskrivning i 2 veckor. Hämtade ut en kasse med ögondroppar och massa krämer som skall in i ögat och tog sedan en färdtjänstaxi hem för 140:-.

Nu är det bara läkningen av ögat kvar. Skönt.
Skall på återbesök om en vecka.

Jag får inte köra bil, gå i trappor, ramla, bära tungt osv. så jag får väl sitta här i soffan och lyssna på ljudböcker i 2 veckor.
Ha ha.



Sjukhusmat, lunch. Är spritservetten till som förrätt eller efterrätt???


Och så middag...mycket upphettsande....eehh...

Min vardag i ord och bilder

Jag, en kvinna i medelåldern, mamma, fru och halt.

RSS 2.0