0

Mamma, dom hjälper till

Var till Kista idag, Maja är ju hostig, men börjar nu bli bättre - det märks på piggheten och rastlösheten. Så för att vi inte båda skulle gå bananas, så åkte vi iväg en sväng till Kista C.

När vi gjort våra ärenden så begav vi oss ner mot garagen. På dagtid sådär så ställer jag mig alltid absolut längs ner och under SF biografen, det brukar i stort sett vara tomt där.
När vi kommer ner, så står vår bil mycket riktigt helt ensam, så jag säger: -Men oj, vår bil står helt själv.
Maja: -Mamma, det står fler bilar på den rosa avdelningen! Så du behöver inte vara rädd.
Mamman tänker: Rosa avdelningen?? Que?? Och verkar jag rädd??
Mamman säger: -Ja, men vad bra Maja, att det finns fler bilar härnere.
Maja: -Ja, mamma. Förra gången vi var här stog vi på den Rosa avdelningen med andra bilar och nu står vi ensamma på den blå avdelningen.
Mamman tänker igen: Avdelningar?? Det har jag aldrig över huvudtaget tänkt på. Men hon har naturligtvis rätt, väggarna är målade i olika avdelningsfärger någon meter upp från marken. Ok!
Maja: -Men mamma, du behöver absolut inte vara rädd, för de andra bilarna hjälper oss om det skulle behövas. Människor gör så. Hjälper till. Är du rädd mamma?
Mamman: -Näe Maja jag är absolut inte rädd och vad bra att vi får hjälp om det skulle behövas.
Maja: -Ja, mamma. Människor är snälla.

Är det mitt barn som pratar så här. Jag hänger inte med längre.
Men det har hänt något på sista tiden. Man kan ha långa konversationer med henne om nästan allt. Hon frågar och pratar i stort sett hela tiden. Och har koll på ALLT.

Kommentera här: