VAB, Helg och lite annat

I torsdags och fredags var vi hemma och Vabbade med Maja, vi delade på det och tog varsin dag. Maja var hostig, halsontig och öronvärkig och allmänt förkyldsnorig.
 
Under helgen försökte vi packa upp lite kartonger och det blev en del släng och en del minnesstunder. Vi hittade mina gamla bokmärken, kulor, frimärkssamling, barbies, speldosa och mycket annat. Både Maja och Henke tyckte det var kul att se på olika vis. Maja fick ärva det hon ville ha, resten slängdes.
Jag hittade mina två gamla favoritnallar, Pappi - En tiger som var med mig i vått och torrt, den har blivit kräkts på och kissad på, så han var ganska urtvättad och sliten, Snobben hittade jag också - Han hade fått en konstig grå ton och såg faktiskt död ut, så han slängdes också. Minnena lever ju kvar.
Jag hittade en gammal pärm som jag hade som dagbok runt 15-17 års ålder, där hittade jag ett gäng "brevet som aldrig blev sänt", ett flertal till mamma och gamla pojkvänner och vänner. Jag var på vippen att slänga dem utan att ha läst dem, men jag lade ned dem i plastfickan igen och tar ett beslut om hur jag skall göra med dem senare. Läsa dem kommer jag nog inte göra, så varför spara dem egentligen??
 
På fredagenseftermiddagen lagade jag en supergod sparrissoppa och bakade ett LCHF bröd till. Hur gott som helst.
Maja att en kväll och ritade av sin favortinalle för tillfället. Darwin. Maja är rätt duktig på att rita av saker, själv kan jag inte få ned ett rakt streck på ett papper utan linjal, ingen känsla alls för sånt.
På lördagkvällen var vi över till grannarna och pratade lite övervåning - inför att vi kör igång vår projekt "Bygga och Inreda övervåningen". Vi blev bjudna på vin och snacks. Efter en stund började jag bete mig som ett riktigt fyllo och blir så där skitknäpp på något verkliget sätt, jag hamnar liksom i en annan värld,  jag märkte det inte själv, jag hör Henke säga någonstans i periferin: -Du Fia, har du något sött att ta fram?
Jag fattar att det är till mig, jag hade åkt på en dunder insulinkänning och fattade det inte själv. Ibland är det svårt att känna av att en insulinkänning är på intågande när man druckit några glas vin.
Jag betedde mig verkligen konstigt, undra vad Fia och Henke tänkte?! Måste kolla med dem när jag ser dem. Sånt här är så jobbigt, för jag går och tänker på det mycket - att jag liksom gjort bort mig. Jäkla sjukdom!
 



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Min vardag i ord och bilder

Jag, en kvinna i medelåldern, mamma, fru och halt.

RSS 2.0