Min vardag i ord och bilder

Den yttrar sig så att det börjar med ett par "fläckar" på kroppen, sen bara eskalerar det. Fler och fler fläckar på hela kroppen dök upp och de fläckar som förut var små blev större och större. Till slut var hela kroppen täckt i stort sett. Vissa var små och vissa upp till 1 decimeter. Hon fick en aningens mindre fläckar på baksidan av kroppen och endast ett fåtal i ansikte och hårbotten. Annars fanns de precis överallt. 

Om man googlar på denna sjukdom så skriver de att det inte forskats så mycket på det här. Det är mest barn och yngre vuxna som insjuknat kring vår och höst. Den skall läka ut på 6-8 veckor. Den smittar ej. Den som en gång haft den insjuknar sällan igen. Man får rådet att använda kylbalsam och kortisonkräm för lindring. 

Vad det inte står någonstans är att det är ett hellvette att ha sjukdomen, i alla fall för Maja. 

Det kliar, bränner, svider. Maja förklarade det som att smärtan ibland känns som om någon står och hyvlar av huden från kroppen, ibland gjorde det så ont att hon inte kände vissa kroppsdelar. Hon kunde knappt bära kläder och att ha på kläder var en ren pina. Vid kyla så började utslagen på händerna att blöda av sig självt. Så kylbalsam och kortisonkräm gå och häng sig. Det fungerar ej. 

Vissa kvällar låg hon bara i fosterställning och grät av smärta och obehag. 

Nu är det drygt 6 veckor sedan hon insjuknade och först nu har smärtan avtagit  och utslagen har börjat torka in. Peaken var vid 3-5 veckan. Nu kliar det lite när skorpor och skinn byts ut. Vi hoppas på att det läker fort nu! 

Jag börjar tro att Maja var nedsatt i immunförsvar eller något under perioden när hon insjuknade i diabetes, då båda dessa sjukdomar dök upp exakt samtidigt. Märkligt. 

Hon har verkligen haft det tufft nu i 6 veckor med allt kring diabetes och Fjällros. Hon mår väldigt dåligt, både fysiskt och psykiskt. Men kämpar på så gott hon kan och orkar.